Jag antar att de flesta av er som läser här gör det, eller i alla fall började göra det för att ni är intresserade av foto.
Det har blivit sämre med såväl inlägg som foto här på senaste tiden men jag har en lösning.
Läs min och min eminenta chef Lars Hedelins blogg också. Där skriver någon av oss i princip varje dag och det uteslutande om vårt arbete.
Mycket nöje!
Vad har jag gjort sen sist?… Slutet på april och början på maj har arbetsmässigt varit en såndäringa period som bara kan sluta på ett sätt – i förkylningshelvetet från döden.
Under tiden som jag repar mig tänkte jag sammanfatta den senaste tiden så gott det går eftersom många jobb inte trycks förrens slutet på månaden.
Så. Sedan sist har jag…
Träffat Ola Rapace inför premiären av Angels of America på Stockholms Stadsteater
Upplevt Valborg the Värmland way
Blivit skickad på jobb dit det enligt underättelserna skulle vara ”Förjävla fint väder” i syfte att ta bilder som byggde på just förjävla fint väder. Så var inte fallet. Alls.
Gjort lite fler matjobb.
Videojobbat och återigen häpnat över D3s:en
Bevakat Moderaternas Sverigemöte
Och spenderat oväntat mycket tid i olika bilars bagageutrymmen. Här en Golf anno 1997 i Ropsten.
Mer om mina stunder i bagageutrymmen, Fredrik Reinfeldt och de jobb som inte gått i tryck än, hittar du här.
Ha det fint!
Den 28e april 2007 satte jag mig, tillsammans med mina kurskamrater på Molkoms folkhögskola, på ett flyg mot Moskva. Där skulle vi göra vårt slutprojekt. Det gjorde vi bra och ett par bilder jag tog under tiden där håller faktiskt fortfarande. Många fina minnen helt enkelt, men de allra finaste har jag från stunderna vi inte jobbade.
Under hela tiden sms:ade och pratade jag väldigt mycket i telefon med en tjej jag hade träffat ett tag. En kväll efter ett jobb, på ett McDonalds över en rysk Big Mac, var det någon som frågade om jag var ihop med den där tjejen. Jag tog upp telefonen och lite sådär nykärklumpigt ställde jag frågan…
När vi landade på Arlanda en tid senare gjorde jag det inte som singel. Jag har inte varit singel sedan dess och tänker inte bli det igen.
Vi har ingen årsdag av den enkla anledningen att vi inte riktigt kan komma överens om när det där telefonsamtalet ägde rum.
Men den 28e april varje år blir jag påmind om hur lyckligt lottad jag är som har någon som fortfarande finns där trots att jag inte direkt är hemma oftare.
Så kyss på årsdagen/årsveckan/årsveckorna, Elli.
Älskar dig!
Det är så fint, och ärligt, Sanny Lindströms vrål när slutsignalen går i Löfbergs Lila Arena och Färjestad tar ännu ett SM-guld.
Jag har alltså avverkat min första SM-final, och det utan några större missar från min sida. Att det också innebar att jag fick göra mitt första jobb tillsammans med Scanpixlegendaren Bertil Ericson gjorde ju inte direkt saken sämre.
Efter dagar med 17-timmarspass är jag fortfarande mör i kroppen och dagens porträttjobb är, missförstå mig inte nu, nästan som ledighet. En sväng till Nikon måste också skrivas in i schemat för veckan. Någon bör få ut all champagne ur gluggar och kameror.
Vi hörs ikväll igen. Jag har ett nytt projekt jag vill berätta om. Tills dess tycker jag du ska titta på fler guldbilder här, en annan grej Sanny Lindström gör bra här och titta in i Ellis eminenta hörn av internet.
Trevlig måndag.
Hösten 2006 fick jag fota min allra första elitseriematch. Det var min fotolärare på Molkoms Folkhögskola, numera chef, Lars Hedelin som lät mig följa med till LLA där Färjestad tog emot Brynäs.
Sedan 2007 har jag fotat Elitserien men fram tills denna säsongen hade jag däremot bara fotat två slutspelsmatcher. Kvartsfinaler. Sedan har jag fått lämna plats åt de mer erfarna och garvade kollegorna.
Därför är jag nästan lite löjligt glad över att få förtroendet under årets finalserie.
När pucken släpps känner jag mig lika laddad och nervös som den där första matchen. Jag vill visa att jag kan, att jag inte missar något och att jag gör ett bra jobb. Egentligen är det ju ingen skillnad mot en vanlig seriematch. Ingen alls faktiskt. Ändå drabbas jag av en gruvlig prestationsångest och undrar varför jag verkar ha tagit alla mina bra hockeybilder under grundserien.
Men det är bra det där. Det där med att alltid vilja göra sitt bästa. Det vet jag, för det har männen här nedan lärt mig.
Håkan Strandman och Peter Bäcker jobbar tillsammans med Helena Dahlgren och Linn Malmén på Värmlands Folkblads bildredaktion. Där jobbar de med kameror som, oavsett nya tekniska landvinningar, går tills de bokstavligt talat faller sönder och riktiga tegelstenar till fotolistor som skulle få de flesta att kräkas i panik. Men de gör alltid det bästa av jobbet och levererar det bästa från varje jobb. Varje dag.
Jag är skyldig dem ett tack av ofantliga proportioner. För att de stod ut med mina, på ren värmländska, dretbilder första tiden på tidningen och hjälpte mig att utvecklas. De har den effekten på unga fotografer, speciellt Håkan. Hård men ärlig och hjälpsam kritik och en daglig diskussion kring bilderna i tidningen.
Utan de här människorna. Lars, Håkan, Peter, Helena och Linn hade jag fortfarande kört budbil på nätterna och haft ångest över att inte veta vad jag ville bli när jag blev stor.
Nu får jag ha prestationsångest över SM-finaler istället.
Tack!
Ja, detta hörn av internet hinns helt enkelt inte riktigt med längre. Jag ska däremot försöka, i mån av tid, att sammanfatta min tillvaro ibland.
Veckan som gick innehöll det mesta, och det är ju då det är som mest skoj. Nya Hedelin Media. Har nu 111 ”likes”, något vi såklart är grymt stolta över. Vem vet, du kanske gillar det också?
Jobben har varit lika delar porträttjobb, reportage, Earth Hour och slutspel. Våren och solen kommer även med sitt ljus lagom till jag stångat mig trött mot plattljusade, mörka, gråa vinterdagar.
Det, i kombination med att få träffa friidrottsprofilen som skapat sin egna symfoniska hårdrocksmusikal, en världsmästare i boxning och en massa trevligt folk gör helt klart jobbet lättare.
Och med det bakom oss möter vi upp med ännu en måndag.
Visst har den kommit krypande igen, bloggtorkan, och som vanligt beror det på jobb.
På tal om jobb. Kanske undrar du ibland lite vart jag jobbar egentligen, vem chefen är, vem jag är och vad vi gör om dagarna när jag just jobbar istället för att blogga.
Kolla här vettja!
Stort tack till älskade Elli.
Igår var det Årets Bild i Norrköping. Grattis till alla inblandade och hoppas ni hade en trevlig kväll!
Själv spenderade jag gårdagen med matjobb och hockey. Djurgården lyckades rädda serien till ännu en match. Grattis till er också.
Ikväll är jag ledig. Grattis till mig!
Lördagens kvartsfinal mellan Färjestad och Brynäs var ingen bra match från min sida. Ibland är det bara så. Härligt med slutspel däremot. Spelarna (såklart), publiken och media är alla lite mer på tårna.
Igår ringde väckarklockan olidligt tidigt för att vara en söndag. 07.00 packade jag in mig i bilen och åkte till de djupaste skogarna och världscupen i skicross.
Det är alltid skräckblandad förtjusning när man jobbar med en sport man aldrig bevakat förut. Speciellt igår då jag representerade den enda bildbyrån på plats och därför ska ha bild på alla åkare som placerar sig någorlunda bra.
Nåväl. Beväpnad med wt-4:an (Sändare vi använder för att skicka bilder direkt från kameran) och extra lång antenn gav jag mig ut i fotofållan. 39 hemskickade bilder innan prisutdelning blev resultatet och jag är hyfsat nöjd med min insats.
Nu ska jag googla mig själv. Ha det!
